Om Parkinsons Sjukdom

Parkinsons sjukdom är en benämning på en fortlöpande neurodegenerativ sjukdomsprocess som ger upphov till relativt typiska sjukdomsbild och förlopp. Till en början påverkas ena kroppshalvans kontroll över rörelser med successivt utvecklade rörelserelaterade symtom från båda sidor. Efter några års sjukdom tillkommer symtom från andra nervsystem med även icke-rörelserelaterade symtom.

Vad är orsaken?

Orsaken till Parkinsons sjukdom (PS) är i de flesta fall okänd. För 5–10% av patienterna med Parkinsons sjukdom har dock 10-talet olika genetiska faktorer identifierats och familjära former med olika nedärvningsmönster av Parkinsons sjukdom förekommer. Uppskattningsvis hälften av dem som insjuknar före 50 års ålder kan ha en identifierbar ärftlig form ibland med specifika förlopp. För resterande är det sannolikt ett samspel mellan predisponerande respektive skyddande faktorer såväl av genetisk natur som faktorer i omgivningen.

I cellerna ser man mekanismer bl.a. en ansamling av strukturproteinerna alfa-synuklein och ubiquitin i dopaminerga nervceller i hjärnan (basala ganglierna) vilket leder till en långsamt försämrad funktion och till slut celldöd.

Vilka är symtomen?

De typiska motoriska symtomen vid PS är:

  • Ensidiga symtom vid sjukdomsdebut
  • Färre, inskränkta och förlångsammade rörelser.
  • Skakningar, tremor som finns när handen vilar och som försvinner då aktiva rörelser utförs
  • Stelhet (”kugghjulsrörelse”)

PS ger även upphov till icke-motoriska symtom som t.ex.:

  • Trötthet
  • sömnproblem
  • blodtrycksfall
  • förstoppning
  • försvagat luktsinne
  • nedstämdhet

Levodopa behandling vid Parkinsons sjukdom

Flertalet, men inte alla, av de läkemedel som finns för behandling av PS substituerar dopamin eller syftar till att öka befintliga nivåer av dopamin.

Levodopa är den mest effektiva medicinen vid Parkinsons sjukdom. Levodopa ombildas i kvarvarande nervterminaler i de basala ganglierna till dopamin och frisätts på ett normalt sätt så länge det finns fungerande nervterminal kvar.

Levodopa har följande farmakokinetiska egenskaper: den biologiska halveringstiden i plasma är, ca 90 minuter, med en relativt kort tidseffekt vid avancerad sjukdom (mellan 1-3 timmar). Detta gör att man kan behöva ta sin medicin ofta under dagen för att kompensera för den korta durationen av läkemedelseffekten.

Upptaget av levodopa kan påverkas av aminosyror i kosten med minskad eller utebliven effekt kring måltider. Patienter som har denna känslighet kan vinna på att skilja tablettintaget från proteinrika måltider med mer än 30 minuter, eller minska proteinmängden i kosten under delar av dygnet, vilket bör ske efter dietistrådgivning.

Levodopapreparaten innehåller också hämmare av levodopadekarboxylas; benserazid eller karbidopa. Dessa passerar inte blod-hjärnbarriären. Detta betyder att en större mängd levodopa finns tillgänglig för transport till hjärnan och för omvandling till dopamin. De perifera effekterna (till exempel påverkan på blodtryck) och riskerna för biverkningarna minskar därmed.

Olika beredningsformer finns av levodopa – ”vanliga” tabletter och lösliga tabletter som är lämpliga under dagen samt depåtabletter som ger längre effekt nattetid. Med lösliga tabletter får man ett snabbt och reproducerbart upptag.

Kombinationstabletten med COMT (katekol-O-metyltransferas)-hämmaren entakapon kan användas för att förlänga halveringstiden något.

För mer om Parkinsons sjukdom och individualiserad behandling kan du besöka https://Sviktfas.se.